''Kallentoft övertygar från början till slut''

08 October 12


I lördags sändes Bokcirkeln på P1 där jag och Maj-Gull Axelsson diskuterade de första tre kapitlena av Den store Gatsby. Kommande två lördagar 08:05 samtalar vi om resten av boken.

Häromdagen fick jag en så fin recension i Folkbladet att jag väljer att återge hela här:

"Kallentoft övertygar från början till slut
En ny serie har inletts om Malin Fors. Denna starka, svaga polis i hålan Linköping som, enligt Fors själv som är så fast i sitt klasshat, håller på att slitas sönder av klassklyftor. Malin Fors som själv utkämpar strider med sig själv på liv och död från det att hon stiger upp på morgonen tills det hon slutligen faller i sömn på kvällen, med eller utan tequila i blodet.
   Hon har med varje roman sugit sig djupare in i den svenska kriminallitteraturen och det är med längtan, ömhet och bävan man öppnar en ny roman av Kallentoft. Vad ska hon göra nu? Vad kan hon klara av att inte göra? Hur ska det gå?
   Kärleken är det tema som han föredrar, och det är inte den fina, rosaskimrande för-evigt-varande kärleken som Mons Kallentoft berättar om, utan den svaga, fula, sköra, skeptiska, men också, som här, den starka-utöver-alla-gränser-kärleken kan finnas till ett barn. Malin Fors och hennes vapendragare Zeke blir kallade till en villa där ett äkta par har hittats avrättade i bubbelpoolen. Deras adoptivdotter Ella saknas. Var är hon? Varför saknas hon? Ella är adopterad från Vietnam, det land som också kollegan Karins dotter kommer från. Samtidigt försöker Malin bli gravid, och samtidigt försöker hon laga och vårda relationen till sin snart vuxna dotter, Tove, som glider längre och längre ifrån henne, trots att Malin så gott hon kan kämpar för att närma sig henne.
   Barnet är centralt i Vattenänglar och kärleken till barnet är allt: enorm, fantastisk, svår, plågsam, överväldigande och ibland självcentrerad.
   Med Vattenänglar tar Mons Kallentoft sig an ett stort, besvärligt och tungt ämne, men jag hittar inte en enda sida i romanen där det finns tveksamheter. Trots att i-ländernas översittarfasoner gentemot alla andra diskuteras, trots att de grövsta brotten förekommer och det skulle så lätt kunna övergå i svepande beskrivningar så är allt helt och hållet övertygande, inte minst på grund av karaktärsbeskrivningarna. Jag blev sorgsen av Vattenänglar men glad över att den finns nu."
Katarina Gregersdotter, Folkbladet



Kommentarer (0)