SvD: ''Gastronomiska kickar som tröst''

20 January 13

I lördags publicerades ännu en fin recension av Food Junkie, den här gången i Svenska Dagbladet:

"Den som har läst Mons Kallentofts gastronomiska artiklar vet att han kan skriva om mat, få skildringarna att leva, maten att dofta och smaka från boksidorna. Det är raffinerat, detaljerat, och ligger ibland nära det äckliga – Kallentoft vet att det mellan njutning och äckel ofta löper en hårfin gräns.
   I synnerhet finns den medvetenheten i den här boken. Skulden finns hela tiden underliggande i hans smaskande; nej, inte världssamvete eller reflektion över denna västerländska rikemanshedonism, utan skuld för vad han gör med sin kropp och mot sin familj. Det finns ett återkommande ”du” i boken, en älskad kvinna som varit med länge, som ibland delat hans matupplevelser, men aldrig helt och hållet.
...
Men mat som tröst är förstås vad det handlar om hos Kallentoft också. Några av bokens bättre partier är de där han går tillbaka till sin grådaskiga barndom: besöken med mamman på restaurang Hamlet i Linköping, mormoderns kålpudding och den mörka familjehemligheten. Där finns en innerlighet som känns, inte minst i relationen till modern. Där finns kanske nyckeln till destruktiviteten, den ständiga smakjakten.
   Men var det värt det? Jag låter Kallentoft själv svara: ”Sådan är rastlöshetens anatomi: man kommer nära, men aldrig ända fram.”

Stark recension av Food Junkie i GP

18 January 13

Här är en stark recension av Food Junkie i GP:

"För mig som blir mer provocerad än upplivad av tanken på en middag för femsiffrigt belopp blir det till en början en utmaning att ge mig in i Kallentofts värld, men efter fyrtio, femtio sidor har motviljan släppt och jag grips av desperationen i gastroknarkarens jakt på det perfekta, ett ögonblick av glömska ”då inget skaver och bara det som känns och smakar väl existerar.
    Den där tomheten som infinner sig när hela livet blir en jakt på snabba tröster. Jag hör den ofta omtalas men ser den sällan gestaltas inifrån som här. Det konsekventa inifrånperspektivet är bokens styrka. När Kallentoft skriver att hans stora kärlek efter familjen är martinin är det inte ironisk jargong utan dödligt allvar och i detta bor en ödslighet, som inte släpper greppet ens i bokens framåtblickande avslutning."

Sydsvenskan: ''En djävla aptit''

16 January 13


I morgon är det recensionsdag för Food Junkie. Redan idag kom en riktigt bra recension i Sydsvenskan:

"Släpp ingen jävel över bron. Hajfenorna ligger där och väntar, Mons vill ha dem, Mons tar dem. Inget är tillrättalagt, nedtonat eller anpassat till mysig soffläsning om god mat och ängsligt borgerliga trevligheter. Kallentoft tänker inte bortförklara sina begär och sin energi och försöker heller inte ta hänsyn till några samhälleliga eller sociala konstruktioner och omständigheter som skulle kunna stå emellan honom och en utrotningshotad tonfisk eller sjögurka. Det är rena och oförfalskade känslor. Han matar sin lilla dotter med oscietrekaviar och hans glädje är djup och innerlig när det visar sig att hon gillar det så pass att hon snor till sig även hans kanapé vid bordet."

...


"Men i ”Food Junkie” förmedlas inte bara smakerna och känslan av att äta något åtråvärt. Det är tvärtom befriande fritt från tekniskt nitiska utläggningar om huruvida ditten egentligen borde lagats på dattens vis, eller påhittade smakord som ändå ingen ändå relatera till. För chez Kallentoft är mat en känsla, ett uttryck och ett intryck. Här kan varje människa hänga med."


På Aftonbladets boksidor och i Lundströms Bokradio

15 January 13

"Mat är en besatthet, absolut. Jag har älskat krogmiljön sedan jag flyttade till Stockholm som 20-åring. Att äta något som duktiga krögare skapat och låta tiden försvinna ... Det kan göra mig helt lycklig."

I lördagens Aftonbladet intervjuades jag om Food Junkie på tidningens boksidor. Läs intervjun här.

Samma dag sändes Lundströms Bokradio där jag medverkade. Lyssna på programmet här.

Och så gästbloggade jag på adlibrisbloggen. Läs den här.

"Några dagar kvar till recensionsdatum för Food Junkie.
   Jag brukar aldrig vara nervös för hur det jag skriver ska tas emot, men denna gång är det annorlunda.
   Boken är personlig, åt alla håll. Betyder mycket för mig, och vem vet vilken ilska mitt utlevande kan väcka."


Jag äter och skriver mig hem

12 January 13


Den här intervjun gjordes av en duktig journalist på TT och går att läsa på flera tidningars nätsajter idag. 


"Mons Kallentoft gör krogen till sitt tempel. Å ena sidan skildrar han lyckan, hur tiden upphävs tillsammans med frun och barnen på en gourmetrestaurang i Japan, å andra sidan hur en 30-årig jakt efter nya kickar nära nog tog hans liv. Bokens paradox är just kopplingen mellan det som han fortfarande ser som sina bästa och mest magiska ögonblick, mellan det ljusa restaurangrummet och det allra vidrigaste mörka, moderns tonårsrum.

Svårsmält eller ett obegripligt samband? För egen del ser han både ätandet och resandet som ett sökande efter sanning.

– Är det en flykt? Både och. Men för min fru och mig har det också varit en rörelse till något, till en insikt eller till ett förlikande. "Okej, så var det, så här blev det. De här människorna blev vi och det är okej."

– Och som jag försöker skildra i det sista kapitlet från Tokyo, ingen blir någonsin hel men ingen är heller helt trasig. Det går att andas ut och det går att leva. Det går att känna sig fri på något sätt."