Malin Fors framfart över kontinenten

04 December 10


Är precis hemkommen från en turné i Polen: Krakow, Wroclaw och Warsawa, där jag mötte läsare, journalister och tv-kameror på löpande band. Se bilder från välbesökta läsarträffar under årets kriminalfestival i Wroclaw och på bokhandeln Empic i Krakow här.
   Under hösten har Malin Fors intagit nya länder med storm. Kort efter att Midvinterblod släpptes i såväl Spanien som Portugal seglade den upp på topplistorna. Se här!

Till handelsminister Ewa Björling

19 November 10


Ewa Björling, handelsminister, kallar utvalda i bokvärlden till möte enligt denna paroll:
”Svensk litteratur röner stora framgångar på den internationella arenan och många svenska författare översätts i dag till ett stort antal språk. Det finns just nu en stor efterfrågan i utlandet på svensk spänningslitteratur vilket även lett till ett ökat generellt intresse för svenska böcker. Det gäller nu att förvalta denna framgångsvåg som sveper över världen.”
    Den svenska handelsministern har uppenbarligen förstått att det går bra för svensk litteratur utomlands. Läs kriminallitteratur, för det är bara den som når läsare i betydande tal, och kommer så med stor sannolikhet att göra även i en överblickbar framtid.
    Handelsministers initiativ glädjer mig. För inget formar Sverigebilden utomlands så mycket som vår kriminallitteratur just nu.
   
Men vilka bjuder hon in till mötet?
    Jo, agenter och svenska förläggare.
    Som får säga sitt i ämnet. Och det är bra. För vissa svenska förläggare och särskilt agenterna har spelat en mycket viktig roll i att jag själv och andra röner mycket stora utländska framgångar.
    Men som alltid i dessa sammanhang utelämnas de absolut viktigaste:
    FÖRFATTARNA.
   
Mig veterligen var ingen författare kallad till handelsminister Ewa Björlings möte.
Och det är djupt olyckligt av flera skäl. Först det mest självklara:
Utan författare som presterat berättelser i världsklass som många människor på många marknader vill läsa, hade det inte funnits någon svensk litteraturexport att tala om. Och kommer inte heller att finnas. Och dessa berättelserna skrivs av författarna.
    Inte av agenter.
    Eller förläggare.
    Och det är vi författare som åker runt i alla dessa länder, på alla dessa "marknader" och möter de mest betydande förlagen, blir förlagda av de tyngsta förläggarna, får träffa de tongivande inom handel, får utrymme i de största medierna medierna och viktigast av allt: Vi möter tusentals av de läsare som i egenskap av konsumenter faktiskt är grunden till all "export" av litteratur.
   
Jag har gjort över 100 intervjuer med utländska media i år. Toppat försäljningslistor i Frankrike. Påverkat stora marknadsföringskampanjer. Varit på helsidor i El Pais, El Mundo och många fler tidningar. Fått kommentera tillståndet i vårt land tills jag tröttnat på min egen röst. Jag har träffat tusentals läsare i många olika länder. Jag har mött fantastiska bokhandlare. Jag har rest i månader för att göra promotion för mina böcker. Skrivit kontrakt med Nick Sayers på Hodder & Stougthon, som är personlig förläggare av bland annat John le Carré, Stephen King och David Nichols. Fått förläggarpantheon öppnat för mig i USA, med ett flerboksavtal med Simon and Schuster.
    Etc, etc.
    Och jag har flera kollegor som gjort ungefär samma erfarenheter. Och mer där till.
   
Många av oss internationellt framgångsrika författare har bakgrund i näringslivet. Vi förstår både den konstnärliga och kommersiella världen.
    Och jag törs påstå att vi har erfarenheter, kunskap och insikter som är unika och ovärderliga i främjandet av svensk litteraturexport.
    Inga andra än vi författare som faktiskt har gjort dessa erfarenheter och haft dessa framgångar har möjlighet att se helheter, och faktiskt förstå vad det är för berättelser som kan nå framgång och hur de kan göra det.
   
Ewa Björling.
    En seriös satsning på svensk litteraturexport har allt att vinna på att släppa in författarna i alla sammanhang.
    Och då inte bara som kuttersmycken, utan som nödvändiga diskussionspartners.

Mapplethorpe, Bukowskis och Unibet

15 November 10


Vilken vecka.
  
Började med sonens femårsdag.
   Tänk att jag skulle få uppleva sådan glädje.
  
Försökte spela på Unibet att Den motvillige monarken inte blir Augustprisnominerad. All heder åt Thomas och Kristoffer för boken. Den diskussionen har behövts länge, länge.
   Ville satsa 10.000 spänn på ickenomineringen, de tog 100 kronor, sedan lade de ner just det spelet, och nu vägrar dobbelaporna att betala tillbaka pengarna, mot mindre än att jag bevisar att jag inte tillhör typ Al Qaida.
  
Träffade ett tvproduktionsbolaget Meter. Skulle kanske ha varit med på ett litet hörn av en jury i Masterchef Sverige, men det tog emot, minst sagt. Det finns en besvärande pretention över allt som har med dylikt att göra. Det är ju för fan bara lite låtsasliv, god dammit.
   Och mycket riktigt.
   Efter att ha tagit undertecknads tid i anspråk, under flummiga premisser, beslutade de sig för att inte ha någon jury alls. Huuah.
   Men vad fan.
  
Var ute och svirade både i torsdags och lördags. Med trevligt, intressant folk med höjd i både huvud och själ.
   Matbaren i lördags och det var bra som alltid. Djuret i torsdags, inget märkvärdigt alls.
   Tur att sällskapet var så briljant.
   Bourgogne.
  
Skridskor i Kungsan i söndags.
   Inte jag, men familjen, och barnkalas!
   Vi är hejare på kalas i min familj. Ballonger och marängtårta och skattjakt.
  
Veckans bästa nyhet.
   Bukowskis tog bort en Mapplethorpe från auktionen i veckan. En bild som gick långt, långt över gränsen till barnpornografi. Ibland fungerar larmklockor. Undrar vem som skickade mejl till Ecpat?
   Man måste dock undra över omdömet hos dem som tog in bilden till auktionen att börja med. Det är aldrig någonsin rätt att sexualisera barn, inte ens i de mest uppblåsta, självgoda konstnärliga syften. Okunskap och naivitet och faktiskt också bristande empati hör ihop.
   Och bilden är borta nu.
   Så stavas liten seger.
  
Utanför fönstret ett kallt, envetet regn.
   Om allt går som sig bör, flyger jag till Asien i slutet av december, och säger adjö till detta bistra, omänskliga klimat.
   Jag längtar till Asien.
   Till brokighet, och en mindre skoningslös skoningslöshet.

Malenas Ernmans boktips

01 November 10


"Just nu läser jag Mons Kallentoft, han skriver på ett kvinnligt sätt, det kanske är därför jag tycker att han är så bra."
   Det här citatet av Malena Ernman i Helsingborgs Dagblad gör mig glad. Dessutom gillar jag att hon upprörs av samma saker som jag.

Jag nöjer mig inte med det svenska

25 October 10


Kära läsare.
    Jag känner mig allt mer internationaliserad.
    Nyss hemkommen från ett skoningslöst, välkomnande Västervik har jag nyss lämnat barnen på dagis och gläder mig åt att inte vara bakfull.
    Västervik var bra. Trevligt folk, men också en intressant studie i rynkig självupptagenhet.
   
Kroatien!
    Rumänien!
    Två länder till i den långa lista av länder vars invånare ska få lära känna Malin Fors.
   
Var i Spanien förra veckan.
    Lanserade bok med familjen Arzak i San Sebastián och jag försöker att inte vara mallig för mycket, men att se humbla jag med Juan Marí och Elena, två av planetens absolut främsta kockar, på helsidor i EL Pais, El Mundo, ABC och Diario Vasco gjorde, och gör mig, stolt som en nybliven far på ett jammat BB.
    Mina vänner var på presentationen, förlagets människor är av den fantastiska sorten; sofistikerade och jag grämer mig att vi tillbaka i Madrid inte fick dricka cocktails på mondäna Cock tills sex på morgonen, men vad göra när planet gick 6.30?

Valencia.
    Jag föråt mig på ris på El Canyar och drack två feta orujo blanco och var rätt trött när jag pratade om boken på kvällen.
    Mina vänners familj var där. Vänliga människor.
    Alla människor är inte vänliga. En av de få livserfarenheter jag gjort, och på tåget från Västervik pratade jag om paranoia och durumvete.

Gick hem. Lagade en lammragu tillsammans med barnen, kokade papardelle och kände mig som en avdankad superhjälte. Sondraian smakade väl, och så mejlet om Kroatien från min agent.
   
Lunch på Matbaren idag.
    Det blir att fira stillsamt, men ändå fira.
    För en rastslös själ som jag är en ökad internationalisering av glädje.
    Till skillnad från Jimme Åkesson nöjer jag mig inte med det svenska.
    Jag menar, vi vet ju inte ens hur man kokar ris i det här landet. Kanske kan en folkdräkt råda bot på det?
   
Kryssade genom Madrid i söndags, såg alla lediga hembiträden med familjer i Retiro, fillippinos, guatemalians.
    I Spanien har man så sakta börjat skylla krisen de de färgade invandrarna från Afrika, och på araberna som tar alla jobben. Det är deras fel, hörde jag i Valencia.
    Och så hela det spanska ockrafärgade slättlandet utanför mitt tågfönster, horisonten fläckad av övergivna byggnader, av allt för giriga och korrupta drömmar.
  
Tusentals böcker tryckta i Spanien.
   På gång i Kroatien!
   Var mer? Kanske Marocko? Kenya?
    Alla dessa öppna armar som möter mig.
    Vi har råd med dem här också. Men vi har inte plats för en rasistisk fjant i illgula brallor av urmodigt snitt som tycker att konsten ska vara förståelig och uppbygglig.
    Det, kära läsare, känner jag allt mer, dag för dag.