Var är Usama?


Jag får bekräftelse per mejl.  

Bord för två på Per Se i New York, lunch den 18 maj. We look forward to having you with us again Mr Kallentoft.  
Näst efter el Bulli i Katalonien är Per Se den svåraste restaurangen i världen att få bord på. Jag har ett bord bokat på el Bulli i juli. 
Får bekräftelse fråm Mandarin Oriental i New York. Wonderful to have you staying with us again, mr Kallentoft.  

Condé Nast rankade MONY högst bland New York-hotell i år. Det är praktiskt att bo där  eftersom hotellet ligger i samma hus som Per Se, Time Warner Building. Jag gillar hotellet. Har svårt att bo någon annanstans när jag är i New York.  Det stora problemet är var jag ska äta resten av måltiderna vid mitt New York-besök. Per Se var själskriven. Jag har min bekants Jean Georges Vongerichtens personliga mobilnummer inprogrammerat, så vill jag äta på trestjärniga Jean Georges, eller på Perry Street kan jag alltid ringa. Alain Ducasse, le Bernardin och Daniel är också tänkbara. Kanske även Masa. Sushistället som tar 500 dollar per person.  

Morgonen därpå går planet till Egypten. 
Limousinen väntar på flygplatsen. Welcome mr Kallentoft. Nice to have you back again.  Vår svit på Oberoi Sahl Hasheesh är hundratjugo kvadratmeter stor och ligger direkt vid strandlinjen. 
Två veckor.
Oberoi är en indisk kedja som brukar komma strax under Four Seasons i kedjerankingen. Deras hotel på Bali är bra. Har ett idealiskt läge i Seminyak, bredvid restaurang Ku De Ta, där man helst tar sina solnedgångscoktails.  Vår butler heter Salam eller Mustafa eller är det Usama? Sak samma. Han kommer när man ropar.
 
Första kvällen äter vi Australisk grillad Kobe-biff, sitter på vår veranda när barnen susar inne i sviten. Dricker oss lite fulla på en flaska medhavd Chateau Trotanoy 95. Somnar framför en dvd från hotellets selection. På morgonen äter jag perfekta ägg Benedicts. Flickan får choklad och jordgubbar. Frågan är bara om vi ska ligga på stranden eller vid poolen eller på svitens terrass? Det blir poolen. 29 grader. Flickan vill bada. Stranden är lite svår. Det finns fasta solstolar och vi kan inte bestämma oss för vilka som är bäst. De allra längst nere vid vattnet, eller de i andra linjen, med tiotalet meter närmare till sviten. Efter min fjärde 90-minuters massage på Banyan Tree-spaet får jag en liten känning i ryggen. 

Läser av mejlen. Resultatet från restaurant Magazines undersökning, World´s top 50 restaurants, där jag är panelmedlem, är ännu inte klart. Jag hoppas på min vän Andonis restaurang Mugaritz i Baskien. Väntar på offertsvar från tidningen Gourmet.  Jag ska göra jobb i Katalonien för deras räkning i sommar och har just hyrt en terrasvåning i Sitges för hela juli. 
Min agent ringer. Förlaget älskar nya romanen. 
Jag påpekar att vi måsta starta redigeringsarbetet omgående så att Tyskland, Holland, Italien och andra intresserade marknader kan läsa omgående. Pratar med producenten Lars Möldener om pilotavsnittet till mitt tv-program. 

Sista dagen på Oberoi sätter jag på CNN. Lägger mig på lakanet av egyptisk bomull.  Darfur. 
Kanske tvåhundra mil från där jag nu sträcker mig efter telefonen för att ringa efter rumsservice. Måste ha spaghetti till treåringen. Annars får hon lågt blodsocker och blir oregerlig.  Men telefonen står för långt bort på sängbordet. Jag når inte. 
Kan inte någon i personalen flytta den närmare?
Var är Mustafa? 

Vi flyger hem eftermiddagen därpå. Nästa morgon är min flight till Paris något sen, men efter två timmar och fem minuter i businessclass och en limousinefärd tar jag in på Esprit St. Germain. Jag tar mig till rue de Montpensier och Mark Jacobs-affären. Jag letar väska till min fru, men ingen är ett uppenbart köp. Istället blir det en kostym och en rock åt mig själv på APC. På kvällen får jag en bil till L''Arpège, Alain Passards trestjärniga restaurang i sjunde arrondisimentet. Very welcome mr Kallentoft, nice to have you back. Kylda råa havskräftor med caviar. En grönsakstallrik. Hög klass, men det förväntar jag mig för 800 euro.

Dagen därpå köper jag kläder till barnen. Läser av mejlen. Att:ention vill jag ska skriva en sexnovell. Visst. Oroar mig för hur den ska bli anständig nog att publiceras. På kvällen hamnar jag bredvid mexikanska Alba på L''Atelier Du Joël Robuchon. Hon är gammal men rasande elegant i svulstigt diamanthalsband. Jag äter Joselito-jamon, murklor, de är som allra bäst just nu i sin mikrosäsong, (48 euro), ankleverfylld vaktel och konfiterat dilamm och dricker en Bordeaux från 1995. Vi pratar litteratur jag och Alba. Hon är god vän med Gabriel Garcia Marques och vill veta allt om mina romaner och varnar mig för att bli stöddig och fjärma mig från vanligt liv. 
Precis som om jag skulle göra det.