Världens värsta vinkällare


Rummet runt omkring mig är fuktigt och mörkt och ganska kallt.

Mannen framför mig ser sliten ut i det bleka ljuset. Påsarna under ögonen påminner om sopsäckar, men passionen går inte att ta miste på. Han heter Alessandro Tomberli och är ansvarig för det som kanske är världens främsta vinkällare: den på Enoteca Pinchiorri i Florence.  

"Här har vi allt", säger han. "De bästa årgångarna av de bästa vinerna i alla storlekar på flaskor. Det finns flaskor här som kostar flera miljoner och som förmodligen aldrig kommer att drickas. Vi har vertikaler av Romanée Conti, till exempel."  

Lås in mig och släng bort nyckeln, tänker jag. Hur länge kan man överleva på bara vin? Fick jag dricka mig till döds i denna källare skulle jag dö som en lycklig människa.   Vi letar oss vidare genom valven. Alessandro berättar att det finns mer än 150 000 flaskor i källaren, och att en hel del är exklusivt enbart för Pinchiorri. Till exempel Redigaffi från den toskanska kultproducenten Tua Rita. Han berättar också att de köper mycket av bra årgångar och bara några enstaka flaskor av sämre årgångar, och att de har täta, ärliga kontakter med alla stora vinhus världen över. 

Som restauranggäst är naturligtvis en extremt välsorterad vinkällare angenämt. Man kan lätt hitta viner som passar till det man ska äta, samtidigt som det är lätt att förgylla kvällen på det sätt som bara ett stort vin kan göra. Tyvärr är det anmärkningsvärt få restauranger världen över som har verkligt bra vinkällare där dessutom maten är i absolut toppklass. Oftast är det ena bra medan det andra sackar. Till exempel så har Pierre Gagnaire och L''Aperge i Paris vinkällare som inte alls står i paritet med det som serveras på tallrikarna.
 
När vinlistan är undermålig brukar det oftast bero på två saker: Kocken - ägaren är själv inte passionerat intresserad av vin eller vill inte bära de extrema lagerkostnader det innebär att bygga upp en vinkällare i världsklass. Anrika Taillevent i Paris har en av världens främsta vinkällare och bra klassisk fransk gourmetmat. Ägaren Vrinat har under åren medvetet satsat på att bygga upp en rik källare. Nämnas bland absoluta toppkällare bör också Veritas i New York, Recondo i San Sebastián samt Valentino i Los Angeles. 

Gemensamt för ovannämnda restauranger är att deras vinlistor visar en bredd som spänner över hela planeten och inte bara över några få länder eller regioner. Just bra regionala vinlistor är annars lätta att hitta. Det är bara att bege sig till restauranger belägna i de olika vinproducerande områden så hittar man ofta bra listor.

Efter halvtimmen i Enoteca Pinchiorris vinkällare, lätt snurrig av blotta åsynen av allt detta svårt begärliga vin, följer jag Alessandro i stegen uppför trappan och tar plats i en av restaurangens pampiga matsalar. Snart landar vinlistan på bordet framför mig. Tjock som en tegelsten liknar den nästan Gutenbergs bibel. Om vinmakeri kan kallas religion finns alla trosinriktningar representerade innanför pärmarna.

En sak chockerar dock: PRISERNA. Påslagen på vinerna är höga, för att inte säga svinaktiga. Det är svårt att dricka bra under 10 000 kronor. Och det är det främsta problemet med världens största vinlistor: De höga priserna. Vinet prissätts så att endast vissa utvalda flaskor säljs och den imponerande listan kvarstår intakt som vasst marknadsföringsvapen i en värld av hyperkonkurrens mellan toppkrogar. Men så är det ju nu i tider av extrem högkonjunktur. Det finns massor av människor med mycket pengar att spendera och ett hedonistiskt sinnelag.   

Denna artikel förtäljer inte vad undertecknads vinnota slutade på kvällen på Enoteca Pinchiorri. Summan har sedan länge försvunnit in i en underbar vindimma.