Vårlik recensioner

Någon har utnämnt Kallentoft till Sveriges nuvarande deckarkung. Det är ingen överdrift. 
Rolf Asmundsson, Östran

Mons Kallentoft är fantastisk. Relationerna på polisstationen, det knackiga samspelet mellan Malin och den tonåriga dottern och längtan efter kärlek varvas med den allt mer skruvade kampen mot det onda. Läsfest för er som gillar spänning.

Inger Lundqvist, Norra Västerbotten


"På en dröjande, suggestiv prosa, som nog aldrig har fungerat bättre än denna gång, skildras mänskligt förfall ur flera aspekter. Öden, bilder och röster flätas samman till en helhet och det är ytterst sällan en svensk kriminalförfattare förmår göra det så skickligt som Mons Kallentoft."

Per Planhammar, GP


"Brottet som begås i ”Vårlik” är inte heller bara ett personligt brott, det tycks ligga något i det som angår det allmänna, som kanske till och med har rötter i ett slags uråldrig, mytologisk ondska. Den som man hittar i Dantes ”Inferno”, de grekiska myterna, ja själva mörkrets hjärta. ”Vårlik” gör ett gott försök att förnya deckarens eviga budskap om att göra rätt, genom att ställa frågan om vad ”rätt” är. I större utsträckning än i seriens tidigare böcker försöker Kallentoft här reda ut begreppet ondska, inom ramen för kriminalromanens strikta regler.


Både nyansera och underhålla, använda de stereotypa genredragen men på ett nytt sätt. Knyta ihop intrigen på slutet på ett sätt som får läsaren att känna sig delaktig i lösandet av fallet, och samtidigt problematisera den övertydliga syn på godhet och ondska som är deckarens centrala kliché.


'Det är jag mot dem som gör barn illa. Det är svart mot vitt. Så enkelt är det', tänker en av poliserna i romanen. Men så enkelt är det inte. Kanske kan det gå att identifiera sig inte bara med offer och hjältar, utan även med förövare?


Fast trots att ondskan inte är vad den en gång har varit är den sig lite för lik för att Kallentofts budskap ska kunna sägas vara direkt banbrytande. Så fort vi kan begripa våldshandlingarna blir de acceptabla, när vi inte kan se oss själva utföra dem blir de ondska. Vi som är goda, de som är onda; den uppdelningen kvarstår, den ordning som samhället – Linköping, Sverige – bygger på.


Den förskjutning som sker handlar om var vi ska placera ondskan, var vi kan dra gränsen för detta ”vi” och detta ”dom”.

Kallentofts serie säsongsdeckare – ”Midvinterblod”, ”Sommardöden”, ”Höstoffer” och ”Vårlik” – handlar om Malin Fors resa mot allt större självinsikt.


Denna senaste bok i serien kan också sägas handla om deckargenren i sig. Utöver att vara lyckad nöjesläsning och smart hjärngymnastik blir ”Vårlik” en diskussion av deckargenrens uppdrag att lära läsaren genom avskräckande exempel, som paradoxalt nog ofta resulterar i att deckarförfattarens och -läsarens vilja sammanfaller med mördarens (utan lik ingen bok).

På sätt och vis är ”Vårlik” en iscensättning av det dilemmat – kan man skapa en bok om ondskan utan att själv liera sig med den? Kallentoft löser inte nödvändigtvis problemet, men lyfter fram frågan på ett tänkvärt sätt."

Elise Karlsson, SvD


"För Malin Fors är privatlivet, även med hennes mått mätt, minst sagt turbulent. Samtidigt som bomben briserar står hon vid sin mammas kista. Dessutom är Fors nybliven nykter alkoholist och ensamstående tonårsmamma. Kanske låter det för tungt, men faktum är att hon aldrig har varit mer intressant att läsa om än nu."

Maria Neij, Corren


”Vårlik handlar i sann kallentoftsk anda lika mycket om Malin Fors egna vedermödor med att hålla sig nykter, vara en god mor, längta efter kärlek och att reda ut sin relation till sina föräldrar, som att följa Linköpings poliser sakta men säkert nysta upp orsaken till explosionen och dödsfallen."

Marita Johansen, Nerikes Allehanda


"Mons Kallentoft har med sina böcker skapat en egen liten kriminalromanvärld någonstans mellan det realistiska och det övernaturliga där han berättar sin historia med ett flödigt och poetiskt språk."

Gunilla Wedding, Norra Skåne


"Boken tar upp kärlek, sorg, skräck, hat, förtvivlan, ondska, glädje, liv och död på ett enastående vackert sätt. Kallentoft väver samman livets röster med de dödas toner, och han återskapar både det realistiska och det övernaturliga, med sin säregna och mjuka stil.
   Berättarrösten är både vardagsnära och poetisk på samma gång, då författaren blandar spänning i jakten på rättvisa med en mild röst bortom denna värld som hela tiden bevakar och försöker förstå.
...
Spänningen är verkligen oerhört påtaglig i Vårlik, och Kallentoft lyckas skapa en handling som berör och skänker stillhet. Frågor om liv och död svävar där ovanför utredningen som en lugnande hand, och historien är allt annat än förutsägbar."
Therese Bergman, Tidningen Kulturen