Hör mig viska av Mons Kallentoft

"Uppföljaren till Se mig falla drar oss ännu längre in i mörkret och låter språket spegla pappans desperata sökande efter dottern. Drabbande läsning." Maria Näslund, GP

"Få är så skickliga som Mons Kallentoft att skildra ett slags inre inferno. Han har gjort det med böckerna om Malin Fors. I förra ”Se mig falla” letade Tim Blanck efter sin dotter som försvunnit under en resa på Mallorca. I nya ”Hör mig viska” fortsätter att febrilt leta vidare. Fallet uppmärksammas medialt när det nu har gått fem år, några nya ledtrådar dyker upp, som han ivrigt kastar sig över. Besvikelserna radar dock upp sig och han ramlar djupare ned i mörkret. På vägen inser han att han är en bricka i ett spel och att de förment ”allierade” inte är riktigt vad de utger sig för. Det har blivit en nervkittlande berättelse skriven på en feberhet prosa där Blancks förtvivlan känns långt efter avslutad läsning. Det märks tydligt att Kallentoft känner djupt med sin huvudperson." Björn G Stenberg, Enköpings-Posten

"En fullträff, Kallentofts absolut bästa bok. Med en intrig som håller hela vägen och där allt faller på plats precis som det ska, i den absolut sista skälvande minuten av boken. ...

     Den är så välskriven, spännande och oförutsägbar. En pappas kamp att få veta sanningen, vad har hänt med hans dotter som har varit försvunnen i 3 år. Han är beredd att riskera allt för få ro.
Såväl språket och alla miljö- och personbeskrivningar är briljanta, ja rent av mästerliga. En berättelse där Mons kan få mig att känna de känslor som Tim och hans fru känner, den ångest de har kryper in i mig och tar tag om mitt innersta.
     Läs och njut även om handlingen bitvis är mycket mörk och skrämmande så tar Mons oss igenom det med bravur. Den lämnar mig inte oberörd.

     En riktig bladvändare som du inte släpper fören den är utläst. Du får spänning på hög nivå!" Bokprataren

"Skildringen av pappans psyke och alla tankar som rör sig i en trasig själ är bokens styrka; över huvud taget är Kallentofts språkbehandling enastående och räddar denna nagelbitare när verklighetsförankringen försvinner ut på väl stora djup. En kväll och en halv natt, sedan var boken läst. Något som betygsmässigt talar sitt tydliga språk." C. Lundh, Mariestadstidningen

"Mons Kallentoft berättar en spännande historia med fokus på hur mycket en förälder är beredd att offra för att hitta sitt barn. Även om det betyder att bryta mot lagen och ge sig i lag med korrupta poliser och skumma skurkar." Kenth Jönsson, Ölandsbladet

"Mons Kallentoft håller stil och ton i en andra roman som sätter punkt för Tim Blancks letande." Dalarnas Tidningar

"Mons Kallentoft briljerar i denna bok med ett fint och poetiskt språk. Han experimenterar dessutom med formatet och låter skrivandet krumbukta i oanade banor. Kapitlen går in i varandra med bara kommatecken emellan. Det är verkligen innovativt och intressant." Nisse Scherman, DAST

"Spänning, förtvivlan, kärlek och samvete, alla känslor går att ta på i denna fullträff till bok. Språket och den målande beskrivningen av handlingen är i toppklass! Det är en bladvändare som inte går att lägga ifrån sig. Läsaren springer parallellt bredvid Tim och hans fru, i den allt mer desperata jakten efter sanningen om vad som egentligen hände deras dotter. Läs och njut! Hör mig viska av Mons Kallentoft får fem av fem hjärtan!" Bokens betyg 

"Spännande, fängslande & välskriven!" Jennys boklista

"...rytmen, musikaliteten i berättandet, variationerna mellan det spröda ljudet från ett stycke som kanske bara är några enstaka ord och våldsamma crescendon i meningar som vägrar ta slut, framvällande känslosamma upprepningar i helt oväntade synonymer eller överraskande metaforer som kan förmedla hjärtskärande smärta och många andra starka känslor. Ibland klanger av stilla vemod: ”Natten är ensamma andetag, en polisbils sirener och neonljus som rinner över grå asfalt”.

     Det finns också något känsligt rytmiskt i de sömlösa övergångarna mellan olika berättarröster, främst Tim och Rebecka men också Emmes viskningar och en del andra, ibland avslutas kapitel mitt i en mening som när den fortsätter i nästa finns i någon annans tanke, någon annans mun. Riktigt snyggt.

     Återkommande är också livets dualism, motsatserna som samtidigt kan existera, det som finns och inte finns, skulden som måste betalas och inte kan betalas, att älska och inte älska, att gå över gränsen till det som inte kan förlåtas, att välja det otänkbara, det man gjort och inte gjort." Kapprakt

"Boken är välskriven, spännande, berörande, intensiv, och riktigt bra. Rekommenderar den varmt, precis som alla andra böcker av Mons Kallentoft." Bims blogg

"Att möta Tim Blanck igen är som att gå ner i totalt mörker. Han är besatt av att hitta sin dotter, han försummar sig själv och hans nära som fortfarande är i livet. Man kan riktigt känna hans ångest, den vibrerar ut mellan orden. Läsaren får följa med in i en mörk värld där prostitution, droger, poliskorruption och där kvinnor köps och säljs är vardagsmat. Det är enkelt att engageras i jakten på Tims dotter, språket har driv, det är korta kapitel och förstås känner man igen Mons Kallentofts säregna språk sedan innan. Det nästan poetiska, febriga och slagkraftiga språket. Ibland blir dock vissa saker lite väl upprepande.

     Hör mig viska är välskriven, spännande och berörande. Intrigen byggs upp med spänning och upplösningen är så intensiv att man nästan glömmer bort att andas. Miljöskildringarna är levande och läsaren får möta både fint och fult, rått och sött. Personskildringarna är trovärdiga och vid det här laget är Tim Blanck en man som man nästan känner. Mons Kallentoft får läsaren att känna de känslor som Tim och hans fru, Rebecka, känner. Han förmedlar drivet, ångesten och viljan hos Tim på ett slående och berörande sätt. Hör mig viska har en bekväm längd på 353 sidor och jag rekommenderar att läsa böckerna i ordning." Olivias deckarhylla

"Just nu är den här serien fulländad. Två är det magiska talet. 

     Kallentoft har skapat en skräddarsydd berättarteknik och ett poetiskt språk där långa passager skulle kunna passera rätt och sätt som moderna dikter på vilken poetry slam uppläsning som helst ...

     Ibland är det som ett musikstycke. Ibland smattrar orden som regn på mörka asfaltsgator. Liksom i prisbelönt poesi --- här finns upprepningar, överraskande synonymer, olika metaforer ... Och berättare som är som olika melodier eller olika sångröster som överlappar varandra, och går över i varandra ... ett avsnitt eller ett kapitel kan ta slut mitt i en mening och sedan fortsätter nästa kapitel med att någon annan tagit över sången ...

     Kallentoft gör en lysande föreställning. Och visar upp sig som en sann ordkonstnär. 
     Se mig falla och Hör mig viska är Mons Kallentofts obestridliga Magnum Opus --- (sträck-)läs dem gärna båda två i ett svep. Då kommer berättelsen som mest till sin rätt ..." BG, Tidningen Kulturvinden